KIVO-metoden

Vård och omsorg står inför stora rekryteringsutmaningar samtidigt som de traditionella rekryteringsvägarna har visat sig vara otillräckliga för att täcka det framtida arbetskraftsbehovet. KIVO-metoden är ett verktyg som stöttar arbetsgivarna i deras arbete med att klara branschens framtida kompetensförsörjning. Metoden bygger på systematiserad samverkan mellan Arbetsförmedlingen, Kommunal och de offentliga arbetsgivarna inom vård- och omsorg i Gävleborg, Jämtland, Västernorrland och Uppland.

KIVO är en förkortning för kvalitetssäkrad inkludering inom vård och omsorg. Det är en metod som syftar till att bredda basen för rekrytering till branschen genom en systematisk kvalitetssäkrad stegförflyttning av individer från arbetslös via kompetensutveckling till anställning från gruppen långtidsarbetslösa med utländsk härkomst. 30 kommuner och en rad myndigheter är involverade i satsningen som hålls ihop av Per Iversen och Annika Bergman.

Inom KIVO-metoden identifieras löpande offentliga stödinsatser för nyanlända, utlandsfödda och långtidsarbetslösa. Insatserna testas och arbetsflöden systematiseras för att arbetsgivare och samverkansparters ska kunna erbjuda insatser som leder till tillsvidareanställning inom vård och omsorg.

– Målet är att arbetsgivarna ska vara drivande i den här processen så att de själva skapar den kompetens som de efterfrågar, berättar Annika Bergman, samverkansansvarig för KIVO.

KIVO-metoden är en process uppbyggd i åtta olika steg där det sista steget är en fast anställning som undersköterska. Inledningsvis säkerställs att individen är lämplig för yrket samt att han eller hon faktiskt vill jobba i branschen. De som inte har tidigare erfarenhet av att arbeta inom vård och omsorg får bland annat praktisera några veckor för att se om arbetet passar dem.

– Utgångspunkten är att man ska kunna gå från att vara arbetslös till arbetstagare. Då vill vi inte att platser i utbildning och praktik går till personer som sedan inte är anställningsbara eller villiga att arbeta i branschen. Matchning är alltså stommen, sedan kan utbildningen anpassas efter individens behov, berättar Per Iversen, huvudansvarig för KIVO.

Att kunna språket är särskilt viktigt inom vården eftersom man arbetar med människor och för en hel del dokumentation. Under utbildningen erbjuds därför deltagarna både yrkespraktik och språkträning.

– Vi ser att det är positivt med aktiv språkträning på arbetsplatsen. Dels kan personen utvecklas i sin yrkesroll men också i sin språkkunskap då han eller hon får träna språket dagligen i en yrkesmiljö, menar Annika.

– I vissa fall kan det vara så att en person inte är helt anställningsbar efter sin utbildning till undersköterska. Det kan till exempel vara så att kunskaperna inom språk eller vissa arbetsmoment behöver kompletteras. Då kan individen erbjudas en yrkesintroduktionsanställning på BUI-avtalet, berättar Annika vidare.

Yrkesintroduktionsanställningen innebär en trygghet för individen som får en anställning, men också för arbetsgivaren som får ytterligare ett år på sig att komplettera de kunskaper som den anställda behöver för att kunna erbjudas en fast tjänst inom kommunen.

Just nu befinner sig ca 300 individer i KIVO-flödet bara i Gävleborg. Ett antal av dessa har, eller kommer att få, YA-anställning. Målsättningen är att merparten ska få stöd i att ta sig hela vägen till en tillsvidareanställning.

Läs mer om KIVO-metoden här.

 

YA-delegationen, 30 juni 2017